Karpaltunnelsyndrom – symtom, orsaker och behandlingar
Karpaltunnelsyndrom kännetecknas av domningar, stickningar och smärta i handen, särskilt i tummen, pekfingret och långfingret. Symtomen förvärras ofta på natten, vilket kan störa sömnen. Detta leder till att drabbade vaknar och känner ett behov av att skaka handen för att minska besvären.
Tidiga och vanliga symtom
Symtom som upplevs i ett tidigt skede kan innefatta en viss “sockerdrickskänsla” i handen, vilket kan lindras temporärt genom att skaka handen. Andra tidiga tecken är trötthet och obehag i handen samt en märkbar minskning i handens styrka och greppförmåga.
Tecken på förvärrat tillstånd
Vid ett mer avancerat stadie av karpaltunnelsyndrom kan finmotoriken påverkas. Den drabbade får svårigheter med att greppa små föremål eller utföra finare handrörelser. Musklerna i tummens rot kan förtvina, vilket leder till ytterligare svaghet i handen. I de flesta fall påverkas till slut båda händerna om tillståndet inte behandlas i tid.
Orsaker och riskfaktorer
Karpaltunnelsyndrom kan orsakas av flera faktorer, både arbetsrelaterade och medicinska. Arbeten som innebär repetitiva handledsrörelser, ofta med böjd handled, är en vanlig riskfaktor. Även sjukdomar som diabetes och reumatoid artrit kan öka risken för att drabbas, liksom hormonella förändringar under graviditet.
Yrkesrelaterade och fysiska orsaker
Många som utvecklar karpaltunnelsyndrom har yrken som innebär långvariga och repetitiva rörelser i handleden.
Exempelvis är arbeten inom vården, industrin, och kontorsmiljöer med mycket tangentbordsanvändning ofta förknippade med högre risk. Dessa repetitiva rörelser leder till ökad belastning på medianusnerven.
Medicinska tillstånd som ökar risken
Flera medicinska faktorer bidrar till risken för att utveckla karpaltunnelsyndrom. Förutom diabetes och reumatoid artrit, som ökar inflammation i lederna, kan hypotyreos och övervikt också vara riskfaktorer.
Studier visar att kvinnor i 40-60-årsåldern är tre gånger mer benägna att drabbas än män, och att graviditet tillfälligt kan öka trycket i karpaltunneln, med symtom som oftast minskar efter förlossningen.
Diagnostisering
Att diagnostisera karpaltunnelsyndrom innebär ofta en grundlig klinisk undersökning och anamnes, där vårdgivaren utvärderar symptomens placering och omfattning. Med hjälp av specifika tester kan vårdgivaren identifiera och utvärdera symtom, såsom domningar och smärta, för att avgöra om medianusnerven är utsatt för tryck.
Kliniska undersökningar och tester
Vanliga tester som vårdgivare använder inkluderar tester av handens styrka och känsel, liksom specifika manövrar som att trycka direkt på medianusnerven eller att böja handleden för att framkalla symtom. Genom att dessa tester framkallar de karaktäristiska besvären, kan diagnosen oftast ställas utan mer omfattande undersökningar.
När krävs elektrofysiologiska tester?
I vissa fall används elektrofysiologiska tester, såsom elektroneurografi, för att mer noggrant mäta nervens funktion och hastighet. Dessa tester kan behövas om symtomen är oklara eller för att bekräfta diagnosen innan en eventuell operation. Vid dessa tester mäts nervens överföringshastighet för att se om det finns blockeringar eller långsammare överföring, vilket kan hjälpa att säkerställa diagnosen.
Behandling av karpaltunnel
Beroende på hur allvarliga symtomen är, finns olika behandlingsalternativ. Lindriga fall kan ofta behandlas med egenvård och ergonomiska förändringar, medan allvarligare symtom kan kräva operation.
Icke-kirurgiska behandlingsmetoder
För mindre allvarliga fall av karpaltunnelsyndrom kan egenvård och vila från repetitiva rörelser vara effektiva. Nattskenor eller handledsortoser är vanliga hjälpmedel, särskilt under natten för att minska trycket på medianusnerven. I vissa fall ges kortisoninjektioner som temporärt kan minska smärta och inflammation i karpaltunneln.
Vanliga icke-kirurgisk behandling innefattar:
- Användning av nattskena eller handledsstöd
- Kortisoninjektioner för tillfällig smärtlindring
- Antiinflammatoriska läkemedel vid inflammation
- Ergonomiska anpassningar och arbetsrotationer
Operation vid karpaltunnelsyndrom
Vid långvariga besvär eller om andra behandlingar inte fungerar, kan en operation av karpaltunneln behövas. Vid denna operation delas ledbandet över karpaltunneln för att minska trycket på medianusnerven. Ingreppet tar cirka 15 minuter och sker under lokalbedövning. Majoriteten av patienter upplever lindring direkt efter ingreppet, även om full återhämtning kan ta flera månader.
Vad är karpaltunnelsyndrom?
Karpaltunnelsyndrom är ett vanligt nervtillstånd som påverkar medianusnerven i handleden. Trycket på nerven orsakar domningar, smärta och nedsatt funktion i handen, särskilt i tummen, pek- och långfinger.
Kort om handens anatomi och karpaltunneln
Karpaltunneln är en passage i handleden där medianusnerven och flera senor löper genom. Tunneln är omgiven av ett ledband som skyddar nerven, men när det uppstår svullnad i området kan trycket på medianusnerven öka. Detta leder till de typiska symtomen för karpaltunnelsyndrom.
Medianusnerven
Medianusnerven styr rörelser och känsel i delar av handen och fingrarna. När nerven utsätts för tryck av ett förträngt ledband i karpaltunneln, kan detta resultera i smärta, stickningar och svaghet i handen, vilket försvårar rörelser och grepp.
Återhämtning och egenvård efter behandling
För den som genomgått behandling, vare sig det är konservativ behandling eller operation, är egenvård och rätt anpassning av arbetsmiljö avgörande för att undvika återfall och säkerställa en god återhämtning.
Tips för snabbare återhämtning
Efter operation rekommenderas ofta lätt handträning för att återfå rörlighet och styrka. Rulla handleden försiktigt i cirklar och öppna och stäng handen är bra övningar.
Efter operation är det viktigt att:
- Hålla handen högt för att minska svullnad
- Kylning kan användas för smärtlindring
- Undvika att belasta handen med tunga föremål
Ergonomiska tips för att förebygga besvär
För att förebygga återfall är ergonomiska justeringar och god arbetsposition viktigt. Att ta regelbundna pauser från repetitiva rörelser och använda ett handledsstöd vid behov minskar belastningen på handleden.