Vad är tumbasartros och hur behandlas det?
Tumbasartros, eller artros i tummens grundled, är en vanlig form av artros som främst drabbar kvinnor över 50 år. Artros är en kronisk ledsjukdom som innebär att brosket i leden gradvis bryts ned, vilket leder till smärta, stelhet och nedsatt funktion. Denna typ av artros påverkar främst leden vid tummens bas och kan ha en stor inverkan på förmågan att greppa, bära och utföra vardagliga uppgifter.
Behandling av tumbasartros
Att välja rätt behandling för tumbasartros är avgörande för att förbättra livskvaliteten och minska smärtan. Beroende på symtomens allvarlighetsgrad kan behandlingarna variera från egenvård till kirurgi. Patientens ålder, hälsa och grad av smärta spelar också en roll i valet av behandling.
Egenvård och smärtlindring
För många patienter kan egenvård spela en viktig roll i att lindra symtomen. Att använda ett tumstöd kan avlasta leden och minska smärtan. Det är också viktigt att undvika aktiviteter som förvärrar symtomen och att hålla leden i rörelse genom lätta övningar som en fysioterapeut kan rekommendera. Värme- och kyla-behandlingar på det smärtande området kan ge temporär lindring.
Vad du kan göra själv:
- Använd tumstöd för att stabilisera leden
- Utför lätta rörelseövningar regelbundet
- Använd värme eller kyla för temporär smärtlindring
- Undvik aktiviteter som belastar tummen
Medicinsk behandling
Förutom egenvård finns det flera medicinska behandlingar. Smärtlindring i form av NSAID-preparat som ibuprofen eller paracetamol kan hjälpa till att dämpa inflammation och lindra smärta.
Kortisoninjektioner kan också ges direkt i leden och brukar ge tillfällig lindring, men de bör användas med försiktighet och kombineras helst med rörelseövningar för att uppnå bäst resultat. Effekten av injektionerna är ofta kortvarig, och de kan behöva upprepas vid långvariga besvär.
Operation vid allvarlig tumbasartros
Om besvären fortsätter trots konservativ behandling kan kirurgiska ingrepp vara nödvändiga. Ett vanligt ingrepp är en interpositionsplastik, där ett ben i tumbasleden tas bort för att minska smärtan.
Att operera tumbasartros innebär ett dagkirurgiskt ingrepp som utförs ofta med lokalbedövning. Efter operationen krävs rehabilitering och användning av gips eller stöd under flera veckor. Rehabiliteringen kan pågå upp till sex månader beroende på ingreppets omfattning och patientens arbetsuppgifter. En operation kan ge långvarig smärtlindring, men rörligheten i leden kan ibland påverkas.
Olika typer av operation
- Interpositionsplastik: Benet tas bort för att minska smärta
- Steloperation: Leden stabiliseras men rörligheten minskar
- Konstgjord led: Ersättning av leden för att återfå funktion
Symtom och diagnos
Tumbasartros börjar ofta med lindriga, smygande symtom som stelhet och mild smärta i tummen vid belastning. När sjukdomen fortskrider kan besvären förvärras och ge ihållande smärta även i vila. Att förstå symtomens utveckling är viktigt för att söka vård i tid, då tidig diagnos kan göra stor skillnad i behandlingen.
Diagnosen ställs genom en kombination av patientens sjukdomshistoria och en klinisk undersökning. Vid svårare fall eller osäkerhet kan läkaren ta till röntgen för att se om ledförändringar förekommer, även om sambandet mellan röntgenfynd och symtom inte alltid är tydligt.
Vanliga symtom på tumbasartros
Symtom på tumbasartros utvecklas ofta långsamt och kan variera från lindriga till mycket påtagliga besvär. Tidiga symtom inkluderar smärta och stelhet vid belastning av tummen. Allt eftersom sjukdomen framskrider kan smärtan bli ihållande, vilket gör det svårt att greppa föremål och utföra aktiviteter som att öppna burklock.
Orsaker och riskfaktorer
Orsakerna till tumbasartros är inte helt kända, men forskningen pekar på en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Åldersrelaterat slitage på brosket i tummens basled spelar en central roll, men det finns också andra riskfaktorer. Att känna till dessa kan hjälpa individer att förebygga och minska risken för utveckling av tumbasartros.
Ärftlighet och ålder som bidragande faktorer
Flera faktorer ökar risken för att utveckla tumbasartros, inklusive ålder och ärftlighet. Åldersrelaterat slitage på ledbrosket är en huvudorsak, och sjukdomen förekommer mest hos äldre vuxna, särskilt kvinnor över 50. Ärftliga faktorer spelar också en betydande roll – har en nära familjemedlem artros ökar risken för att själv drabbas av sjukdomen.
Belastning på tummen
Livsstil och belastning på tummen är andra riskfaktorer. Monotont arbete och tung belastning på tummen, särskilt vid yrken som kräver upprepade rörelser eller handintensivt arbete, kan bidra till utveckling av tumbasartros. Övervikt och rökning är också faktorer som ökar risken eftersom de påverkar kroppens förmåga att bibehålla friskt brosk och leder.
Förebyggande åtgärder och ergonomiska tips
Att tänka på ergonomi och belastningsfördelning är viktigt för att förebygga tumbasartros eller minska symtomen vid tidiga tecken på sjukdom. Exempel på förebyggande åtgärder inkluderar att använda ergonomiska redskap och att undvika repetitiva rörelser som belastar tummen. En arbetsterapeut kan ge råd om anpassningar i vardagen och hjälpmedel för att minska påfrestningen på tummens basled.